Det finns inte ord tillräckligt stora...

I somras när jag gjorde slut med R så hade jag en tanke i huvudet: Jag vill göra allt som står i min makt för att hitta den där stora starka kärleken som övervinner allt. Jag var inte ens säker på om den fanns, men jag kände att jag inte ville fastna i ett förhållande som bara kändes okej och säkert och kanske gå miste om något större.

 

Visst hoppades och önskade man. Men jag trodde aldrig, aldrig att fyra månader senare så skulle jag stå där, och träffa mannen som hade allt det där och lite till. Allt som har hänt känns som en saga, alldeles för bra för att vara sann. David är verkligen för bra för att vara sann. Vi är för bra för att vara sant… Det är verkligen som pusselbitarna fallit på plats. Vi passar varandra precis. Vi har sagt att det nästan känns som vi funnit en kopia av oss själva. Tänk att hitta någon som har samma åsikter och samma syn på livet. Det känns så stort!

 

Tillsammans med David känns inget svårt. Jag känner att jag kan ge upp det mesta om det krävs, bara jag får vara med honom. Jag älskar honom och jag vill dela mitt liv honom. Det här är verkligen på riktigt och det finns ingenting inom mig som tvekar på det.

 

Det kanske verkar som jag använder alldeles för stora ord, men det är snarare tvärtom. Det finns inte ord tillräckligt stora för att förklara det som händer just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0