Här stannar jag kvar

Mitt liv sedan sommaren. Bryta  upp efter en tre år lång relation. Flytta hem till föräldrarna. Hitta lägenhet. Flytta. Bo ensam. Igen. Börja om.  Hitta tillbaka till mig själv. Försöka förstå vad jag egentligen vill?  Virra. Härja. Fundera. Dejta. Drömma. Festa. Ramla. Resa sig. Flirta. Dricka. Snubbla. Och mitt i allt fåneri hitta någon så genuin och kärleksfull att det inte gick att värja sig. Han som helt och fullt fick mitt hjärta. Jag föll, föll, föll, föll så hårt. Jag föll i världens mysigaste, tryggaste, finaste famn. Och här stannar jag kvar.


2011-02-22

Är så frustrerad över hela min situation just nu. Har gått halva min sjukskrivning, och börjar redan få ångest över att jag eventuellt ska behöva börja jobba igen. Känner att jag inte kan slappna av alls… Det jag önskar är ett jobb som inte kräver att jag ska stressa ihjäl mig hela tiden, ett ställe där jag kan trivas och vara nöjd med mina insatser. Jag vill verkligen göra ett bra arbete som sjuksköterska, men just nu får jag inga förutsättningar alls från min arbetsplats för att kunna lyckas med det. Och då tappar jag gnistan totalt… Ska det behöva vara såhär? Det är så sjukt…

Återhämtning

Sen sist jag skrev har det hänt en del. Jag har varit hos läkare och fått ett par veckors sjukskrivning från jobbet, men jag har valt att försöka fortsätta plugga. Det mesta känns tungt just nu, är nedstämd och min hjärna fungerar inte riktigt som den ska. Svårt att fokusera och koncentrera mig vilket inte gör skolarbetet lättare. Men vill inte ge upp skolan, då känns det inte som jag har någonting.  Är arg och besviken på mitt arbete som har fått mig att må såhär dåligt. Bara tanken på att återgå till arbetet just nu känns fruktansvärt jobbig. Men just nu försöker jag ta en dag i taget och ta tillvara på de ljuspunkter som finns. Har bl a tagit upp min scrapbooking igen, som är väldigt avslappnande för mig och får mig att rensa hjärnan litegrann. Dessa kort har jag gjort i veckan:

 


RSS 2.0