.Skapa din egen lycka.

Älskade David.

Nu har det gått över fyra månader sen vi först träffades. Du rörde om alla mina föreställningar om vad kärlek är och lyfte det ett rejält steg. Jag har inte tvivlat en sekund på det vi har, det känns så självklart på något oförklarligt sätt. Det är såhär det ska kännas. Du är den jag sökt och längtat efter så länge, men som jag knappt vågat tro på. Jag älskar dig över allt annat, och jag kan ge upp i princip allt jag har om jag måste, bara jag får vara med dig. Du är mannen som jag vill lova att dela resten av mitt liv med. Jag älskar dig så.

Igår var jag tillbaka till jobbet igen för första gången på 1,5 månad. Tänk att tiden gått så fort ändå. Kändes faktiskt helt okej, hade en lugn start vilket var precis vad jag behövde. Känner att jag kunnat hämta krafter under den här tiden som jag varit hemma. Som tur är, enligt både läkaren och mig själv, så såg jag varningssignaler och satte stopp innan jag körde slut på mig totalt. Och det var nog det som gjorde att jag kunde repa mig så pass snabbt. I början kändes det helt nattsvart, och som om ingenting någonsin skulle bli bra. Stressen och pressen på mitt jobb gjorde att jag fick helt sjuka symtom, och jag fattade först inte vad det var som var fel på mig.  Men jag känner mig mycket gladare och piggare nu, och hoppas att det ska hålla i sig! Dessutom har det skett en del förändringar på jobbet. Får hoppas att det inte bara är tillfälliga lösningar, utan att vi kan få en drägligare arbetssituation även på sikt. De senaste månaderna har chefen, fem sjuksköterskor och två undersköterskor varit sjukskrivna pga. stressymtom på vår avdelning. Det talar väl verkligen sitt tydliga språk... Det är absolut inte mig det är fel på!